Arrendetid


Då lagen idag endast har krav att arrendetiderna ska vara minst 5 år har resultatet blivit att avtalstiderna är just 5 år. Detta innebär att t ex en vanlig tvist i arrendenämnd och hovrätt pågår under mer än halva arrendetiden innan den avgörs. Den korta tiden innebär också att arrendatorn alltid får fundera över vad jordägaren kommer med för krav snart igen. Sena krav på upp till 400 procents höjning, har blivit allt vanligare de senaste åren.
Ett annat viktigt skäl till att arrendetiden bör förlängas är de skillnader som uppstått när det gäller arrendatorernas investeringar. När lagen en gång formulerades var det enklare hus som uppfördes. Numera ställs högre krav på inomhusmiljö och utrustning.
Många investerar åtskilliga 100 000 kr i t ex el-, vatten- och avloppsanläggningar liksom i bryggor och vägar. Många kommuner inför också krav på infrastruktur, t ex kommunalt vatten- och avlopp som också arrendatorn åläggs att betala. Tillsammans gör detta att det är betydande summor som står på spel vid tvister med jordägaren som gör att arrendatorn inför risken att förlora betydande belopp kan pressas till helt orimliga arrenden.
För att kunna känna någon trygghet för sina tillgångar och framtida investeringar är det rimligt att ha en betydligt längre arrendeperiod än idag. Jordägarens intresse kan skyddas genom årliga justeringar med utgångspunkt från lämpligt index.
I övriga nordiska länder är minimitiderna 20 år. Konsekvensen av detta är att det bl a går att belåna byggnader på arrendemark.

En minimilängd på 20 års arrendeperiod bör införas i lagen.