Markanvändningen

En jordägare kan idag villkora och tillämpa lagen på ett för arrendatorn synnerligen negativt sätt. Enligt vår mening är det kommunen som genom bygglagstiftningen ska reglera vad som får ske på den arrenderade marken. Får arrendatorn bygglov för en altan, en mindre utbyggnad eller motsvarande ska jordägaren inte genom förbud eller högre krav på arrende ha ett inflytande på den processen. Det är lätt att förstå att jordägaren vill skydda sin egendom, t ex fullväxta träd och få ersättning för sådana som fälls. Men att värdet av arrendet skulle stiga därför att ett hus byggs ut från t ex 40 till 50 kvm gör att gällande lagstiftning ger jordägaren ett orimligt stöd för att tillgodogöra sig den värdestegring av arrendet som är ett resultat av arrendatorns investering. Den enskilde arrendatorn är i underläge och har oftast inte kraft och kunskap att motsätta sig sådana krav.

Lagen bör klarare ange att arrendatorn disponerar marken och får använda den på det sätt som rådande lagstiftning samt kommunala planer och bestämmelser tillåter.