Bostadsarrendatorernas Riksorganisation BARO

Årsberättelse 2011

 

Bildande

 

Bostadsarrendatorernas Riksorganisation(BARO) bildades 4 januari 2011 vid en sammankomst på Krigsarkivet i Stockholm. Deltagande var arrendatorer från Mörkö, Bokö, Landsort och Fullerö samt Villaägarnas förbundsjurist Lena Södersten. Den främsta anledningen var det faktum som i flera riksdagsmotioner har kallats "skenande arrenden". Vissa markägare har med aggressiva metoder drivit fram kraftiga höjningar. Det har visat sig att arrendelagen, som skulle vara en skyddslag för arrendatorer, i själva verket fungerar dåligt. Förhållandet mellan markägare och arrendator är ekonomiskt och juridiskt mycket ojämlikt som lagen är formulerad.

Mål
BARO:s mål formulerades på följande sätt:
*tillvarata bostadsarrendatorers intressen genom att samla och sprida infor-mation till medlemmarna
*följa upp och påverka lagstiftning och regeltillämpning inom området
*verka för att föreningen får rätt att föreslå ledamöter i arrendenämnderna.

 

Verksamheten 2011
Flera av de närvarande hade redan tidigare deltagit i uppvaktningar i riksdagen och informerat olika riksdagsmän om sin situation. Det resulterade i motioner från olika partier (s och m), vilka justitieministern fick besvara. Hon hade dessutom personligen fått utförliga brev från oss som beskrev vad som pågick och att arrendelagen i flera avseenden borde granskas. Aktionerna fick till resultat att justitiedepartementet ordnade en hearing om dessa frågor 25 januari 2011. Det nybildade BARO försökte få delta, men var ännu för lite känt och fick avslag.
Däremot fick deltagarna i hearingen vår "programförklaring" som i tolv punkter visar på nödvändigheten av en översyn av arrendelagen. Några exempel:
det dåliga besittningsskyddet,
jämförelsetomternas betydelse,
för kort arrendetid,
svårigheten med korrekt hembud,
hur inlösen bör gå till,
möjligheter till rättshjälp,
rätt till friköp.
Hearingen var mycket ensidigt sammansatt, vilket vi kraftigt kritiserade: de flesta av de 22 inbjudna organisationerna var antingen stora markägare och/eller deras företrädare, eller juridiska myndigheter. Den enda närvarande som framförde kritiska synpunkter i linje med våra åsikter var Villaägarnas förbundsjurist. Några större fel i det nuvarande systemet togs annars inte upp. Arrendenämndsjurister såg inte heller lagtolkningen som ett stort problem. Man påpekade bl. a. att markvärdet inte skulle styra arrendenivån (i första hand) utan i stället jämförbara arrenden i närområdet.
Under våren var aktiviteten fortsatt hög. Via de olika arrendenämnderna följde vi pågående tvister och kom i kontakt med föreningar ute i landet. Medlemsantalet steg snabbt – det fanns ett uppdämt behov att göra något åt arrendenivåer och lagstiftning.
Pressen är naturligtvis viktig för opinionsbildningen. Insändare och längre artiklar om uppseendeväckande fall skickades och kom in i flera tidningar. Information och uppvaktningar till riksdagspolitiker har fortsatt. Carina Moberg och Ingela Nylund Watz(s) hade redan 21.10.2010 skrivit i en riksdagsmotion: "Här finns mer att göra för lagstiftaren för att stärka arrendatorernas utsatta ställning. Det finns alltför många exempel på hur bostadsarrendatorer hamnat i orimliga situationer genom galopperande fördyringar, svagt besittningsskydd och närmast påtvingade överlåtelser eller försäljningar till underpris." Justitieminister Beatrice Ask har fått besvara ytterligare frågor i riksdagen med liknande innehåll och därvid uttalat: "...det kan finnas anledning att ta initiativ till förändringar av reglerna om bostadsarrende".
.
I juni såg vi ett resultat av våra ansträngningar: Justitiedepartementet tillsatte en utredare för genomgång av såväl tomrätt som bostadsarrende. Det blev Sten Andersson, hovrättspresident i Göta hovrätt. Han fick utförliga direktiv under sommaren och är positiv till BARO:s medverkan när det gäller arrendefrågan. Våra inskickade handlingar till Justitiedepartementet har han tagit del av. Ar-rendefrågan utreds sist, under 2013 ska redovisning ske.
En annan fråga som BARO undersökt är vår lagstadgade rätt till representation i arrendenämnderna. Hittills har den i stort sett saknats, eftersom det tidigare inte har funnits något riksförbund för bostadsarrendatorer. I stället har nämndemän utsetts bl. a. från Koloniträdgårdsförbundet, som knappast har samma problem som vi. Om BARO får rätt att nominera ledamöter i arrende-nämnderna kommer de att utses och utbildas av Domstolsverket.
I september deltog BARO i ett seminarium om fastighetsrättslig forskning vid Juridicum i Uppsala och fick tillfälle att presentera vår förening. Där framkom bl.a. att i våra nordiska grannländer är den normala arrendetiden 20 år. Det har medfört att arrendemark kan intecknas, vilket stärker arrendatorns ekonomiska situation betydligt. I Sverige är den normala avtalstiden endast 5 år, vilket vi följaktligen kräver en ändring på. En annan för oss intressant uppgift var antalet bostadsarrendatorer i landet. Ett ungefärligt antal var 35 000, då hus som taxeras under 50 000 kr inte är med i statistiken. LRF har tidigare uppskattat det totala antalet bostadsarrendatorer till 90 000.

 

Domstolsavgöranden

 

Under sommar och höst har flera föreningar drabbats av svåra juridiska bakslag som ännu mer visar på vikten av vårt arbete. Det var bl.a. de fleråriga arrendetvisterna på Mörkö respektive Fullerö som båda avdömdes till arrendatorernas nackdel i Svea hovrätt. Mörkö liksom Kungl Djurgårdens arrendeförening, som också fått kraftiga höjningar, gick vidare till Högsta domstolen, men beviljades ej prövningstillstånd. Svea hovrätt tycks ha infört en ny praxis som saknar stöd i lagen och dess förarbeten, nämligen att bestämma arrendet med hänvisning till nyupplåtelser. Att jämförbara tomter låg på betydligt lägre nivå tog domstolen inte hänsyn till. På Mörkö krävde markägaren 90 000 för sjötomter och fick som mest 60 000 i hovrätten. På Fullerö krävde markägaren också 90 000 för sjötomter, fick 22 000 i arrendenämnden, överklagade, sänkte sitt krav till 36 000 i hovrätten och fick också detta. I Frösakull nådde dock arrendatorerna framgång. Processerna har kostat arrendatorerna stora summor.


Medlemsavgifter

 

Medlemsavgiften har under året varit 10 kr per medlem i förening. En stor förening behöver inte betala för fler än högst hundra medlemmar. Enskild medlem betalar 100 kr per år.

Hemsida
Hemsidan har börjat byggas upp: www.arrenden.se. Där finns bl.a. våra stadgar.

Medlemsantal
Antalet föreningar i BARO var vid årets slut: 22 efter årsmötesbeslut och ytterligare 23 som vill ansluta sig. Antalet enskilda arrendatorer uppgår till omkring 5 000. Föreningarna finns från Västerbotten i norr till Kivik i söder.


Styrelsen

 

Under det första verksamhetsåret har interimsstyrelsen bestått av följande personer: Östen Johansson (ordf) Mörkö, Lars Landin (kassör) Mörkö, Jan-Erik Westman (sekr) Fullerö samt Ulla Westman Hecht, Fullerö.
Under året har styrelsen haft sju protokollförda möten.


Slutord

 

Under det gångna året har markägarna nått framgångar i domstolarna. Hovrätterna har börjat besluta om arrende med utgångspunkt från priset för nyupplåtelser. Högsta domstolen har hittills vägrat pröva om detta är i enlighet med lagen. Detta innebär att kraven på förtydliganden av lagen blivit ännu viktigare. Arbetat för att informera och övertyga beslutsfattarna om detta blir därför en allt viktigare uppgift.
Medlemsökningen under året har varit betydande. Men det är angeläget att ansträngningarna fortsätter att informera ännu fler om fördelen med den styrka en stark organisation kan ge till var och en. Fler medlemmar ger ökad kraft bakom våra gemensamma krav.

 

Stockholm den 9 februari 2012

 

Styrelsen för Bostadsarrendatorernas Riksorganisation

Jan-Erik Westman Östen Johansson Lars Landin
sekreterare ordförande kassör

Ulla Westman-Hecht
Övrig ledamot

Vår ordförande Östen i mitten.

Staffan Aminoff till höger